Jag har läst en novell som är skriven av Joyce Carol Oates och

tänkte nu göra en recension av den. 

”Vart ska du, var har du varit?” handlar om en femtonårig tjej, Connie, vars personlighet varierar beroende på var hon är och vem hon umgås med. Connie har en sida när hon är hemma, den snälla, bedårande och oskyldiga sidan av henne som hennes mamma älskar. Hon har också en annan sida som hon visar när hon är ute och ränner på kvällarna med sina vänner och främmande killar. I en hård sminkning och i utmanande kläder är hon den tuffa, orädda och ”självsäkra” tjejen. Hon gillar att få uppmärksamhet från killar och spelar en roll när hon är ute på kvällarna. Hon bor med sin mamma, som alltid oroar sig över henne, sin pappa, som inte är närvarande samt sin storasyster som är för ocool för henne. Av systern och Connie själv har hon alltid varit den vackra systern. Mamman påpekar därför ofta saker om Connies utseende, att hon inte ska göra si eller så, vilket har sin förklaring. Mamman hade själv varit vacker en gång i tiden, och det var därför hon var orolig att det skulle hända något med Connie, då hon kanske visste konsekvenserna.

Connie är ute en kväll på stan och träffar på en man i en guldfärgad bil. De får ögonkontakt, men inget mer än så. Dagen efter, när hennes familj har åkt bort, får hon se en bekant bil, men hon kan inte sätta fingret på vart hon sett den förut. Det kliver ut en man från bilen, ansiktet är också bekant. Han börjar prata med henne, ställer frågor och ger henne komplimanger. Hon gillar att få komplimanger, men när de börjar bli för intima börjar hon må illa och andas fortare och fortare. Paniken kommer sakta men säkert ju mer mannen berättar vad han tänker göra med henne. Den verkliga sidan börjar då visas av Connie, och det är inte den tuffa, nonchalanta sidan, utan istället en rädd, osäker sida. Mannen är hotfull och Connie blir som hypnotiserad. Mannens plan om att få Connie med sig går mot ett resultat och historien slutar på ett oförglömligt sätt. 

Den här novellen tyckte jag var fängslande och skrämmande på samma gång. Författaren Joyce Carol Oates har verkligen lyckats få läsaren att fundera kring novellen, och den kräver att man läser mellan raderna. Den är skriven ur Connie självs perspektiv, vilket kan få sina följder när det gäller synen på mamman till exempel. Hon beskrivs som jobbig och elak, då hon alltid kommenterar Connie när hon kollar sig i spegeln. Man förstår att hon själv kanske har varit med om något otäckt, som hon vill att Connie ska undvika. Att Connie i början av novellen är likgiltig mot sin familj, visas senare att hon aldrig skulle offra dem för något. Novellen är skrämmande, därför att man som läsare blir lite yr och illamående av att läsa den. Mannen i novellen pratar på ett hypnotiserande sätt, vilket leder till att man som läsare lever sig in i miljön på ett läskigt sätt. Jag tycker att novellen var riktigt bra skriven, eftersom man måste fundera ut så många detaljer själv, vilket jag personligen älskar. Jag tycker den här novellen är enastående även om den är skrämmande, och ger den därför 5 av 5.