Film: Les Misérables
Musikalen Les Misérables har för en lång tid varit en populär och storslagen musikal. Nu har det kommit ut en ny film baserad på musikalen. Filmen är regisserad av Tom Hooper.
Filmen börjar på tidigt 1800-tal i Frankrike (Franska revolutionen) där en man vid namn Jean Valjean (Hugh Jackman) har dömts till fängelse för att ha stulit en limpa bröd. Han lyckas fly, men har inspektör Javert (Russell Crowe) i hälarna efter sig. Han kommer till en stad där han träffar på en präst som låter
honom följa med hem för att få husrum och mat. Under natten tar han chansen att stjäla silverprydnader och ljusstakar, men blir tagen av polisen. Prästen förlåter Valjean och ger silvret till honom. Valjeans liv blir bättre efter denna händelsen, och en dag står han upp som en respekterad borgmästare. Samtidigt finns också Fantine (Anne Hathaway), en kvinna som arbetar som sömmerska på en syfabrik för att ha råd med mat till sig och sin dotter Cosette (som senare spelas av Amanda Seyfried). Hon får sparken när de andra får reda på att hon har ett barn, men ingen man. Under dagarna håller Cosette till hos ett par som äger en pub, där hon städar. Paret har en dotter som heter Éponine (Samantha Barks). Fantine hamnar på gatan och överlåter Cosette till Valjean, som blir som en pappa till Cosette. I berättelsen finns också en ung man vid namn Marius (Eddie Redmayne), som Éponine är olyckligt förälskad i. Marius älskar Cosette, och hon älskar honom. Dessvärre får Cosette beskedet att hon och Valjean ska flytta därifrån på grund av Javert.
Jag tycker mycket om den här filmen. Eftersom den är baserad på en musikal så pratas det för det mesta inte i filmen, istället är det mycket sång och musik. Det är mycket som händer i filmen och det finn
s så många perspektiv. Trots den eländiga tiden där fattigdom och revolution är i fokus finns det flera glada stunder och filmen är spännande hela tiden. Jag tycker verkligen att Les Misérables är värd att se och ger den 5/5 i betyg.
Film: The Secret Life of Bees
Jag har sett filmen The Secret Life of Bees (på svenska heter den Honungsbiets hemliga liv). Filmen utspelar sig i
South Carolina i USA år 1964. Den 14-åriga flickan Lily Owens har under större delen av sitt liv levt med sorg utan sin mamma, som dog tragiskt när Lily var 4 år. T. Ray, som är pappan till Lily, är en sorglig människa som är sträng och elak i onödan. Hos dem jobbar den svarta kvinnan Rosaleen som hushållerska, som också är Lilys bästa vän. Lilys goda relation till bin har alltid funnits där, men framhävs mer och mer ju äldre hon blir. En dag får Rosaleen och Lily reda på att svarta kvinnor snart kommer ha rätt till att rösta, och de båda bestämmer att de ska fly ifrån T. Ray in till staden för att få reda på mer om Lilys mamma. I en butik som säljer fin honung får de reda på att det finns en svart kvinna som heter miss August, som äger en välgående biodling i området. Lily och Rosaleen beger sig dit för att finna husrum där. Det rosa huset ägs av de tre systrarna May, June och August Boatwright, och de blir väl omhändertagna där. Lily får reda på många intressanta saker om bin, om systrarna och även om sig själv och hennes mamma...
Filmen är baserad på Sue Monk Kidd’s roman ‘The Secret Life of Bees’. Det finns så många bra saker att säga om den här filmen. Den var otroligt bra och gripande. Jag gillar filmer och böcker som får en att fundera mycket över dem efteråt, och detta var verkligen en sådan film. Några av de större rollerna i filmen har Dakota Fanning (Lily Owens), Jennifer Hudson (Rosaleen Daise), Queen Latifah (August Boatwright), Alicia Keys (June Boatwright) och Sophie Okonedo (May Boatwright). Det är en intressant period som filmen utspelas i, med den tydliga gränsen mellan svarta och vita. Jag ger filmen full pott, 5 av 5, för att den var både gripande och spännande, och minnesvärd.
Film: Harold and Maude
Filmen är regisserad av Hal Ashby, och handlar om en ung kille, Harold. Han har en udda hobby, nämligen att begå fejkade självmord gång på gång framför hans mor. Han gillar också att gå på begravningar. Han har så kallad ”svart” humor. Intresset för detta har uppstod en gång när Harold hade varit nära att dö, och hans mor hade varit förkrossad. Han gillade att se henne så, och han kände sig älskad. Han ville se hur folk reagerade när han var död. Han gillade därför också att gå på begravningar, för att låtsas som att det var han som låg i kistan, och att alla skulle vara där för hans skull. När han en gång är på en begravning möter han, den nästan 80 år fyllda, Maude. Hon tar med honom på bilturer, som är allt annat än långsamma, och Harold får en helt ny uppfattning om livet. Deras relation byggs upp mer och mer under hela filmen
Jag tycker att den här filmen var inte likt något jag har sett förut. Den var annorlunda. Det skulle vara en komedi, och det var den ju, men en annan typ av komedi. Den handlade om svart humor som handlar om att skämta om döden. Jag tyckte ändå att den var lite charmig på vissa ställen, för Maude får verkligen Harold att tänka i nya banor utan att prata djupt med honom, hon umgås bara med honom. Ett av budskapen i filmen är att personer i din omgivning kan få dig att förändras, oavsett när det händer. Jag ger filmen 2/5 i betyg. Jag gillar att det hade ett budskap som får en att tänka till på livet, dock tycker jag att handlingen var udda, och jag föredrar komedier som inte har svart humor.
Film: Spirited Away
Spirited away är en fantasy-animerad film och är regisserad av Hayao Miyazaki. Den handlar om en japansk flicka som heter Chihiro, och börjar med att hon och hennes föräldrar är på väg till sitt nya hus. De stannar med bilen utanför en tunnel och de går in där. Den leder till en parallell fantasivärld där ingen ser ut som människor. Till en början verkar fantasistaden öde. Mamman och pappan hittar en restaurang där mängder med mat är serverad, men varför, ingen är ju där? Föräldrarna förvandlas till grisar, och Chihiro ger sig uppdraget att försöka förvandla tillbaka dem. För att göra det måste hon bli accepterad av drottningen Yubaba, och det hon måste göra är att skaffa ett jobb. När Chihiro går på upptäcktsfärd i staden möter hon killen Haku. Han vill hjälpa henne med att få tillbaka hennes föräldrar. De levande varelserna i staden är monster och ser inte alls ut som människor. Under historien kommer det också in en underlig varelse med vit mask i ansiktet. Han vill hjälpa Chihiro med att ge henne saker, men hon tar inte emot dem, vilket man senare i filmen förstår att hon gör rätt i.
Det här är en ganska känd film som har många saker man måste reflektera själv. Den har flera budskap, bl a att man ska ta vara på sakerna man har, så länge man har dem. Jag tyckte den här filmen var väldigt speciell. Den liknar ingen som jag har sett förut, och jag tror att det är därför den har blivit så omtalad. Jag ger Spirited away 3/5 i betyg för att den hade ett bra budskap och för att den var så annorlunda. Den var bra gjord, men vissa scener är väldigt märkliga. Den är inte den bästa filmen jag har sett, dock inte den sämsta heller, men som sagt: Den är väldigt speciell och unik och man måste reflektera många saker som inte sägs rakt ut.
