Film: Les Misérables
Musikalen Les Misérables har för en lång tid varit en populär och storslagen musikal. Nu har det kommit ut en ny film baserad på musikalen. Filmen är regisserad av Tom Hooper.
Filmen börjar på tidigt 1800-tal i Frankrike (Franska revolutionen) där en man vid namn Jean Valjean (Hugh Jackman) har dömts till fängelse för att ha stulit en limpa bröd. Han lyckas fly, men har inspektör Javert (Russell Crowe) i hälarna efter sig. Han kommer till en stad där han träffar på en präst som låter
honom följa med hem för att få husrum och mat. Under natten tar han chansen att stjäla silverprydnader och ljusstakar, men blir tagen av polisen. Prästen förlåter Valjean och ger silvret till honom. Valjeans liv blir bättre efter denna händelsen, och en dag står han upp som en respekterad borgmästare. Samtidigt finns också Fantine (Anne Hathaway), en kvinna som arbetar som sömmerska på en syfabrik för att ha råd med mat till sig och sin dotter Cosette (som senare spelas av Amanda Seyfried). Hon får sparken när de andra får reda på att hon har ett barn, men ingen man. Under dagarna håller Cosette till hos ett par som äger en pub, där hon städar. Paret har en dotter som heter Éponine (Samantha Barks). Fantine hamnar på gatan och överlåter Cosette till Valjean, som blir som en pappa till Cosette. I berättelsen finns också en ung man vid namn Marius (Eddie Redmayne), som Éponine är olyckligt förälskad i. Marius älskar Cosette, och hon älskar honom. Dessvärre får Cosette beskedet att hon och Valjean ska flytta därifrån på grund av Javert.
Jag tycker mycket om den här filmen. Eftersom den är baserad på en musikal så pratas det för det mesta inte i filmen, istället är det mycket sång och musik. Det är mycket som händer i filmen och det finn
s så många perspektiv. Trots den eländiga tiden där fattigdom och revolution är i fokus finns det flera glada stunder och filmen är spännande hela tiden. Jag tycker verkligen att Les Misérables är värd att se och ger den 5/5 i betyg.
Film: The Secret Life of Bees
Jag har sett filmen The Secret Life of Bees (på svenska heter den Honungsbiets hemliga liv). Filmen utspelar sig i
South Carolina i USA år 1964. Den 14-åriga flickan Lily Owens har under större delen av sitt liv levt med sorg utan sin mamma, som dog tragiskt när Lily var 4 år. T. Ray, som är pappan till Lily, är en sorglig människa som är sträng och elak i onödan. Hos dem jobbar den svarta kvinnan Rosaleen som hushållerska, som också är Lilys bästa vän. Lilys goda relation till bin har alltid funnits där, men framhävs mer och mer ju äldre hon blir. En dag får Rosaleen och Lily reda på att svarta kvinnor snart kommer ha rätt till att rösta, och de båda bestämmer att de ska fly ifrån T. Ray in till staden för att få reda på mer om Lilys mamma. I en butik som säljer fin honung får de reda på att det finns en svart kvinna som heter miss August, som äger en välgående biodling i området. Lily och Rosaleen beger sig dit för att finna husrum där. Det rosa huset ägs av de tre systrarna May, June och August Boatwright, och de blir väl omhändertagna där. Lily får reda på många intressanta saker om bin, om systrarna och även om sig själv och hennes mamma...
Filmen är baserad på Sue Monk Kidd’s roman ‘The Secret Life of Bees’. Det finns så många bra saker att säga om den här filmen. Den var otroligt bra och gripande. Jag gillar filmer och böcker som får en att fundera mycket över dem efteråt, och detta var verkligen en sådan film. Några av de större rollerna i filmen har Dakota Fanning (Lily Owens), Jennifer Hudson (Rosaleen Daise), Queen Latifah (August Boatwright), Alicia Keys (June Boatwright) och Sophie Okonedo (May Boatwright). Det är en intressant period som filmen utspelas i, med den tydliga gränsen mellan svarta och vita. Jag ger filmen full pott, 5 av 5, för att den var både gripande och spännande, och minnesvärd.
Roman: Mannen under trappan
Boken är skriven av Marie Hermansson. Huvudpersonen är Fredrik Wennéus. Han är en man som har blivit lyckligt lottad med mycket som många människor strävar efter. Han ar en fin fru, två fina barn och ett hus som skulle betraktas som ett drömhus i mångas ögon. Huset har de fått för ett pris som nästan är för bra för att vara sant. Fredrik har ett bra jobb på kommunen som han sköter utmärkt. Han är en man som har koll på saker och ting.
Efter att familjen har flyttat in i det fina huset drabbas Fredrik av sömnsvårigheter, och vaknar mitt i natten och fortsätter i sömnstadiet mellan vakenhet och djupsömn. En natt när han går ner för trappan för att ta sig en kopp kaffe får han till sin häpnad se en liten man som står där. Han är på gränsen till dvärg och ser allmänt ofräsch ut och luktar unket. Han hävdar att han bor där. När Fredrik frågar vad han heter svarar han med ett grodliknande läte, och Fredrik uppfattar detta som Kwådd.
Efter denna syn börjar det hända märkliga saker i Fredriks liv. Kranen i huset lagas av sig självt, en man i närheten blir av med en summa pengar, samtidigt som Kwådd betalar in samma summa till Fredrik i hyra. Fredrik förstår ju mer tiden går att Kwådd är ond och våldsam, men när han berättar om Kwådd för personer i hans omgivning är det ingen som tror på honom.
Jag tycker att den här boken är skriven skrämmande bra. Hela boken är skriven ur Fredriks perspektiv, vilket gör att man lever sig in i hans karaktär väldigt mycket. Man undrar hela tiden varför alla personer i hans omgivning tycker att han har blivit så konstig sedan han har flyttat in i huset, men också varför vissa verkar tycka om den elake Kwådd. Jag ger boken 5/5 i betyg för att jag verkligen inte kunde sluta läsa när jag väl hade börjat. Jag gillar också att författaren har skrivit boken så att läsaren ska tänka och reflektera över alla de där små detaljerna som händer i boken, detaljer som är otroligt viktiga i slutändan.
Film: Harold and Maude
Filmen är regisserad av Hal Ashby, och handlar om en ung kille, Harold. Han har en udda hobby, nämligen att begå fejkade självmord gång på gång framför hans mor. Han gillar också att gå på begravningar. Han har så kallad ”svart” humor. Intresset för detta har uppstod en gång när Harold hade varit nära att dö, och hans mor hade varit förkrossad. Han gillade att se henne så, och han kände sig älskad. Han ville se hur folk reagerade när han var död. Han gillade därför också att gå på begravningar, för att låtsas som att det var han som låg i kistan, och att alla skulle vara där för hans skull. När han en gång är på en begravning möter han, den nästan 80 år fyllda, Maude. Hon tar med honom på bilturer, som är allt annat än långsamma, och Harold får en helt ny uppfattning om livet. Deras relation byggs upp mer och mer under hela filmen
Jag tycker att den här filmen var inte likt något jag har sett förut. Den var annorlunda. Det skulle vara en komedi, och det var den ju, men en annan typ av komedi. Den handlade om svart humor som handlar om att skämta om döden. Jag tyckte ändå att den var lite charmig på vissa ställen, för Maude får verkligen Harold att tänka i nya banor utan att prata djupt med honom, hon umgås bara med honom. Ett av budskapen i filmen är att personer i din omgivning kan få dig att förändras, oavsett när det händer. Jag ger filmen 2/5 i betyg. Jag gillar att det hade ett budskap som får en att tänka till på livet, dock tycker jag att handlingen var udda, och jag föredrar komedier som inte har svart humor.
Film: Spirited Away
Spirited away är en fantasy-animerad film och är regisserad av Hayao Miyazaki. Den handlar om en japansk flicka som heter Chihiro, och börjar med att hon och hennes föräldrar är på väg till sitt nya hus. De stannar med bilen utanför en tunnel och de går in där. Den leder till en parallell fantasivärld där ingen ser ut som människor. Till en början verkar fantasistaden öde. Mamman och pappan hittar en restaurang där mängder med mat är serverad, men varför, ingen är ju där? Föräldrarna förvandlas till grisar, och Chihiro ger sig uppdraget att försöka förvandla tillbaka dem. För att göra det måste hon bli accepterad av drottningen Yubaba, och det hon måste göra är att skaffa ett jobb. När Chihiro går på upptäcktsfärd i staden möter hon killen Haku. Han vill hjälpa henne med att få tillbaka hennes föräldrar. De levande varelserna i staden är monster och ser inte alls ut som människor. Under historien kommer det också in en underlig varelse med vit mask i ansiktet. Han vill hjälpa Chihiro med att ge henne saker, men hon tar inte emot dem, vilket man senare i filmen förstår att hon gör rätt i.
Det här är en ganska känd film som har många saker man måste reflektera själv. Den har flera budskap, bl a att man ska ta vara på sakerna man har, så länge man har dem. Jag tyckte den här filmen var väldigt speciell. Den liknar ingen som jag har sett förut, och jag tror att det är därför den har blivit så omtalad. Jag ger Spirited away 3/5 i betyg för att den hade ett bra budskap och för att den var så annorlunda. Den var bra gjord, men vissa scener är väldigt märkliga. Den är inte den bästa filmen jag har sett, dock inte den sämsta heller, men som sagt: Den är väldigt speciell och unik och man måste reflektera många saker som inte sägs rakt ut.
Novell: Vart ska du, var har du varit?
Jag har läst en novell som är skriven av Joyce Carol Oates och
tänkte nu göra en recension av den.
”Vart ska du, var har du varit?” handlar om en femtonårig tjej, Connie, vars personlighet varierar beroende på var hon är och vem hon umgås med. Connie har en sida när hon är hemma, den snälla, bedårande och oskyldiga sidan av henne som hennes mamma älskar. Hon har också en annan sida som hon visar när hon är ute och ränner på kvällarna med sina vänner och främmande killar. I en hård sminkning och i utmanande kläder är hon den tuffa, orädda och ”självsäkra” tjejen. Hon gillar att få uppmärksamhet från killar och spelar en roll när hon är ute på kvällarna. Hon bor med sin mamma, som alltid oroar sig över henne, sin pappa, som inte är närvarande samt sin storasyster som är för ocool för henne. Av systern och Connie själv har hon alltid varit den vackra systern. Mamman påpekar därför ofta saker om Connies utseende, att hon inte ska göra si eller så, vilket har sin förklaring. Mamman hade själv varit vacker en gång i tiden, och det var därför hon var orolig att det skulle hända något med Connie, då hon kanske visste konsekvenserna.
Connie är ute en kväll på stan och träffar på en man i en guldfärgad bil. De får ögonkontakt, men inget mer än så. Dagen efter, när hennes familj har åkt bort, får hon se en bekant bil, men hon kan inte sätta fingret på vart hon sett den förut. Det kliver ut en man från bilen, ansiktet är också bekant. Han börjar prata med henne, ställer frågor och ger henne komplimanger. Hon gillar att få komplimanger, men när de börjar bli för intima börjar hon må illa och andas fortare och fortare. Paniken kommer sakta men säkert ju mer mannen berättar vad han tänker göra med henne. Den verkliga sidan börjar då visas av Connie, och det är inte den tuffa, nonchalanta sidan, utan istället en rädd, osäker sida. Mannen är hotfull och Connie blir som hypnotiserad. Mannens plan om att få Connie med sig går mot ett resultat och historien slutar på ett oförglömligt sätt.
Den här novellen tyckte jag var fängslande och skrämmande på samma gång. Författaren Joyce Carol Oates har verkligen lyckats få läsaren att fundera kring novellen, och den kräver att man läser mellan raderna. Den är skriven ur Connie självs perspektiv, vilket kan få sina följder när det gäller synen på mamman till exempel. Hon beskrivs som jobbig och elak, då hon alltid kommenterar Connie när hon kollar sig i spegeln. Man förstår att hon själv kanske har varit med om något otäckt, som hon vill att Connie ska undvika. Att Connie i början av novellen är likgiltig mot sin familj, visas senare att hon aldrig skulle offra dem för något. Novellen är skrämmande, därför att man som läsare blir lite yr och illamående av att läsa den. Mannen i novellen pratar på ett hypnotiserande sätt, vilket leder till att man som läsare lever sig in i miljön på ett läskigt sätt. Jag tycker att novellen var riktigt bra skriven, eftersom man måste fundera ut så många detaljer själv, vilket jag personligen älskar. Jag tycker den här novellen är enastående även om den är skrämmande, och ger den därför 5 av 5.
Roman: Sista sommaren (med dig)
Hej!
För några veckor sedan läste jag en bok som hette Sista sommaren (med dig). Den är skriven av ”Systrar i jeans”-författaren Anne Brashares, och det här är hennes första vuxenroman.
Boken handlar i stora drag om systrarna Alice och Riley, som är 21 respektive 24 år, samt deras jämnårige barndomsvän Paul. Paul och Riley har alltid haft ett speciellt kompisband till varandra, medan Alice alltid velat ha samma relation som dem. Paul har alltid älskat Alice och har aldrig sett henne som ”bara en kompis”, men det är först den här sommaren som han vågar visa det. Dock känns det som ett svek mot Riley för dem båda, då de bara träffas i smyg när inte Riley ser. Om hon skulle få reda på att de träffades skulle ingenting kunna bli som vanligt igen.
Varje sommar sedan de har varit små har Riley och Alice åkt till sitt sommarhus på ön Fire Island utanför New York. Paul har också kommit dit de flesta somrarna, men efter ett par somrars uppehåll har han nu återvänt dit för att träffa Alice och Riley igen. Det han inte vet är att det här är den bästa, och värsta sommaren han kunnat tänka sig. Han och Alice blir djupt förälskade i varandra, men det händer samtidigt något oväntat och fruktansvärt med Riley - Pauls bästa vän och Alices älskade syster.
Det här är en bok som jag hade väldigt svårt att lägga ifrån mig när jag väl hade börjat läsa den. Den väckte många känslor och man levde sig verkligen in i karaktärerna i boken. Varje kapitel i boken är skrivet från en av de tre personernas perspektiv och det varierar vems perspektiv det är ifrån.
Sista sommaren (med dig) hade jag inga förutfattade meningar om. Jag tänkte att jag skulle ge den en chans och bara läsa den. Jag ångrar mig inte en sekund att jag läste den! Den har i princip allt en kärleksroman behöver! Romantik, spänning och även sorg. Jag ger boken betyget 4 av 5, för att det var en bok man inte ville sluta läsa och att den var rörande. Det som drar ner på betyget är att huvudpersonerna i boken ibland gjorde vissa situationer mer komplicerade än vad de skulle kunna ha varit. Ibland blev jag lite frustrerad på deras beslut. I övrigt tycker jag den var bra.
Hej!
